Man går där i gråa november. En liten tur på morgonen blir det alltid. Sidensvansarna har kommit och i år är det domherrar överallt. Hem igen och duka fram lunch. Jag hade precis svalt några tuggor då jag får ett meddelande. En nunnestenskvätta vid Ölands norra udde.
Fort ut igen och iväg. Ska den finnas kvar? Jodå, där hoppade den omkring på strandkanten. Försvann ibland ner utom synhåll eller flög några meter, men till allas glädje stannade den hela eftermiddagen.
Nästa morgon var den borta igen. Men vilket glädjeämne den blev för oss som hann se den. Ett nytt kryss för norra udden och ett nytt kryss för mig.
Lite svårt ljus för att få bra bilder under den timme som jag var där, men ändå!
Ni ser den lilla rariteten här och på Artportalen finns det flera bilder inlagda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar