Nu har snart alla som vi har väntat på anlänt och det har varit en magisk tid. Som den kvällen då ängarna vid Ölands norra udde var fulla av rastande gulärlor. Hundratals ärlor flög runt och fångade mygg.
Det var den kvällen då värmen äntligen kom och plötsligt var lyften fylld av tornseglare, ladusvalor och hussvalor.
Här pustar en ladusvala ut under några sekunder.
Några dagar senare var det buskskvättor i varje buske utmed ängarna. Dagen efter hade de redan flyttat vidare.
Lite dold bland kvistar satt en rosenfink och sjöng. De vackert röda hanarna känns lite exotiska på våra breddgrader, precis som deras klara vissling, som sticker ut i sångkören från lövsångare, törnsångare, ärtsångare och många andra.
Ägretthägrarna tycks gilla norra Öland. De har återkommit då och då under hela våren.
Ibland tittar sparvhöken förbi! En mes mindre vid matningen!
Blad de sista sommargästerna är törnskatorna. De gillar de törniga och snåriga alvarsmarkerna.
Herr och fru Gök håller på med något.
Himla uppståndelse för alla nyanlända. Jag finns här hela tiden, tycker kattugglan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar