Naturen är ömtålig! Den minsta förändring får stora konsekvenser. I år har den svala och blöta majmånaden slagit ut många fågelungar och det är ganska tomt och tyst i buskarna i trädgården.
Man blir glad varje gång man ser en matande förälder. Här är det en stenskvätta med mat i näbben i solnedgången vid Kalmar sund.
Hmm, en ensam tordmule alldeles invid land. Hoppas att han bara har valt att rasta en stund och inte har stannat upp för att han inte mår bra.
Inne i sitt bo bakom vasstråna skymtar ändå svarthakedoppingen, till synes ruvande...
...och den andra halvan av paret letar mat. Hoppas att deras ansträngningar får ett lyckligt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar