Dramatik i hamnen

En eftermiddag i hamnen avbryts plötsligt det vanliga lugnet

Havsörnen är på jakt och alla lyfter oroligt från vattnet

Örnen slänger sig ner bland flyende änder. Det uppstår ett enda kaos

Det blir allt mera tydligt att han har siktet inställt på en gräsandshane

Han försöker gång på gång att attackera

Nu ökar dramatiken. Ytterligare en örn deltar i jakten

Svanarna hukar och väser förskräckt när jakten går rätt över deras huvuden

Anden försöker fly från hamnområdet med två hungriga örnar i hasorna

Tätt intill bryggorna går jakten och de försvinner bakom en pir

Så kommer alla tre tillbaka. Nu sitter anden stadigt förankrad i örnens klor

Lugnet är återställt och ingen är rädd för örnarna just nu. Ännu en örn har anslutit och hoppas på lite rester när mästerjägaren har ätit sig mätt. Hela det här förloppet gick otroligt snabbt och bilderna blev inte av bästa kvalitet, men det blev ändå en dokumentation av ett actiondrama i naturen.

Vi som väntar på våren

Jag stod nere i hamnen och spanade, beredd med kameran. "Ser du något" frågade en man som passerade.  Han kunde ju inte veta att jag stod och väntade på gravändernas ankomst. De hade rapporterats lite längre norrut utmed kusten för varje dag och nu tyckte jag att det var dags för dem att anlända. Dag två fanns de plötsligt där och jag hörde deras karaktäristiska läten innan jag såg dem. Mysigt men kanske också lite synd om dem i det här kalla och isiga vädret. Vad såg jag mer då? Jo, några skygga salskrakar långt ute, vårfina knipor och gräsänder, alfåglar, vigg, det första krickparet, storskrakar... listan blir längre och längre för varje dag nu!

Iakttagen

Jag kände plötsligt, när jag stod och borstade tänderna i badrummet, att någon iakttog mig. Mycket riktigt! På en tallgren utanför badrumsfönstret satt sparvhöken. Han tog en vilopaus under morgonens jakt för att värma sina fötter. Den isiga vintern hade gjort honom kall om fötterna och stela, valhänta gripverktyg fungerar inte för en storjägare. Till synes avkopplad satt han där en stund, men det är ett bedrägligt lugn. Hans ögon spanar hela tiden runt i omgivningen. Det gäller att ha koll på allt. Fiender, mat eller rivaler. Allt måste registreras. Så....plötsligt, som en blixt, var han borta och småfåglarna började försiktigt återvända till talgbollar och jordnötspåsar.

Det våras för havsörnen

Jag är en örn! Stor och stark ser ni väl.

Is och havsörnar! Det är vintern på norra Öland  ett nötskal. De sitter där som mörka, kurande gubbar långt ute på isarna, sådana där dagar då himmel och is smälter ihop i ett enda grått töcken. Men nu plötsligt...de senaste dagarna, har det blivit lite annan fart på dem. Vårkänslorna har tagit överhand och nu ser man dem två och två, mäktiga och vitstjärtade, nojsa, bråka och retas högt uppe i luften. En härlig syn!